Då var detta års revytid slut. Man har skapat så många fina och underbara minnen, man har också funnit nya vänner för livet!
Jag kommer ihåg första gången jag klev in i rutiga rummet på kulturhuset, man sulle presentera sig med namn, om det var första gången alt. hur många gånger man varit med och vad man tyckte om att göra. Man var så sjukt nervös och kände nästan ingen! Rösten darrade och alla övningar man skulle göra gjorde man så diskret som möjligt.
Nu känns det som om man känt människorna hur länge som helst! Man har blivit som en liten familj nästan, rösten är stadig som ett berg och övningar man gör, gör man nu så vilt man kan! En nyttig upplevelse har det verkligen varit. Man har lärt sig att våga släppa loss på scen och man har hoppat runt som en fåntratt! Det fanns nästan inga gränser. Man har också skådespelat i lustiga små roller och kladdat på strippande pojkar. Men framförallt så har man suttit vid logerna och gjort sina egna versioner av låtarna som spelades på scen ;)
Första föreställningen var väldigt jobbig men rolig, man var sjukt nervös och gjorde lite fel ifrån sig. Man var också mycket mer osäker på scen.
Sista föreställningen var bara rolig, massa revybus och extra nummer. Men framförallt ett frieri i mitten i slutlåten. Grattis Johanna och Daniel, det finaste frieriet jag varit med om!
Allt man tänkte var "det här händer bara på film!" och "han friar verkligen, han gör det. inte gråta inte gråta inte gråta" Samtidigt sprutade tårarna ut och man blev alldeles rörd!
Sista målet på resan var revyfesten om blev väldigt lyckad enligt mig. Först käkade vi väldigt god mat! Sedan blev det några tal och lite fler tårar. Sedan hoppade man lite från bord till bord och satt och pratade och hade jätteroligt! Helt plötsligt hör vi en låt som nästan alla känner till och de som varit med i revyn tidigare ställer sig upp och dansar och sjunger! Sedan spelades låtar från detta års revy och alla sjönd med och dansade!
När man ville ha en lite lugnare miljö gick man in till rummet bredvid där timander pojkarna satt och spelade akustiskt, även fernsttöm var med. Så där satt man och sjöng och var så glad.
Någon timme senare gick de flesta av ungdomarna ut en stund och stod sedan vid dörren och pratade om saker som ingen visste om en. Några roliga och lite udda saker fick man reda på!
När klockan blev halv 4 så bestämde jag och julia oss för att gå. Kram kalas blev det och sedan satte man iväg hemmåt.
Väl hemma gick man in på facebook och kollade igenom alla bilder från revytiden och tänkte på hela resan innan man somnade.

Som jag nämnde så har man skapat sig vänner för livet och det finns några underbara människor jag kommer sakna lite mer än alla andra. Självklart så kommer man sakna hela gänget men de man kommit nära blir det ju att man saknar lite mer.

Då är det bara att vila upp sig och om ca 10månader samlas nästan hela gänget och förhoppningsvis lite nya ansikten också för att börja resan på en ny revy!

Love.