Dag 06 – Ett minne

Ett minne jag har svårt att glömma är en speciell sommar i Norge. Sista sommaren med Axel. Jag vet inte varför just den sommaren är svårast att glömma, det var liksom inget speciellt egentligen. Han hade flyttat till en typ lägenhet nära ålderdomshemmet och han var inte så frisk. Jag kommer ihåg att jag sov bredvid farmor i en såndär säng som formar sig efter kroppen.
Varje morgon gick jag en sväng med farmor, gick till bäcken som förut brusat i mitt fönster men nu låg lite längre bort. Vi gick förbi huset jag spenderat mina somrar i förut, där hade nu en barnfamilj flyttat in. Jag hatade den familjen, varför skulle dom få vara där men inte jag? Det där huset som varit mitt favoritställe av alla ställen i hela världen. Dit jag längtade på somrarna.
Efter vi gått förbi där gick vi tillbaka och plockade ibland blåklockor efter vägen. Till frukost åt vi alltid hembakat bröd med sylt på. Och till middag åt vi oftast egenfångad fisk.
Det är sådana somrar jag vill ha tillbaka, jag vill ha tillbaka det där huset jag växte upp i, flakmopeden jag älskade att åka på, kvällarna då jag spelade tennis med farfar eller lekte med vattenslangen medans pappa hängde tvätt. Jag saknar att få höra hans dova, rispiga och lite otydliga röst. Jag saknar att få se han stå vid diskbänken och rensa fisk.
Jag måste nog kanske säga att mitt starkaste minne är Axel. Han betydde otroligt mycket för mig och det spelar ingen roll hur mycket du letar. Du finner aldrig en person som hade så mycket kämpaglöd i sig som han hade, han höll ut till sista sekunden, sista andetaget..

Love.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0